Intryck – erfarenheter – reflexioner från och efter
”World Art Vision 2008”, Cancún Mexico 5 – 15 december -08
Nyligen återkommen till Sverige efter att ha deltagit som utställare och – nu här - skribent vid detta världsevenemang i Cancún – Mexico. Och ännu efter en dryg vecka på hemmaplan helt överrumplad och osorterad i skallen av och efter alla starka intryck och intensiva upplevelser som bara strömmat till en i denna exotiska, tropiska miljö vid Karibiens stränder. Här har världens f.n. - konstnärligt sett - främsta bildkonstnärer - samtidigt presenterats för publiken och för varandra genom alla de olika slag av bildspråk, som människans kreativa förmåga kan kan ge upphov till och som tycks vara gränslös. Av de ca 100 inbjudna från 5 världsdelar hade 80 möjlighet att möta upp vid denna samtidsmönstring. Varav 2 från Sverige – Bengt G. Eriksson från Ulricehamn och jag själv.
Det att fungera såväl som utställare och granskande skribent och hantera vad som skulle kunna uppfattas som en intresskonflikt är aldrig så vanskligt som man kan tro vid första anblicken. Enklare än många föreställer sig faktiskt – man måste bara välja sida. Nollställa den ena aspekten av sin medverkan. Det gjorde jag nu och har gjort det tidigare. I min rapportering här är min utställarfunktion ’nollställd’ – jag skriver nu vidare som besökare och betraktare – upplevare av de övriga - deras verk och individuella personligheter. Av utrymmesskäl har jag som vanligt utnyttjat ’Den tränade konstbetraktarens privilegium’ – dvs. skriva och visa det som är ’mina subjektiva favoriter och russinen i kakan’. Någon slags objektivitet finns ju som torde vara bekant inte inom konsten – möjligen som en slags approximation i den form av ett ’consensus’ som ett flertal personers subjektiva val kan enas om – ’ett concensus’. Det är bl.a. så som ’trender’ och smakriktningar uppkommer och har uppstått genom hela konsthstorien. Men ”objektivitet” i någon strikt vetenskaplig mening finns inte. Nej.
Denna - som det angivits i förhandsinformationen - första upplagan i en rad kommande ”Biennials for the Americas” omfattade även hel rad givande och mycket lärorika seminarier och föreläsningar med särskilt fokus på den mexikanska bildkonsttraditionen och den här i Mexico väl utvecklade offentliga muralkonsten – al fresco – för den egna befolkningen - ”El Arte para el Pueblo Méxicano”.
De stora mästarna i modern tid börjar med Diego Rivera – med ett oehört kraftigt inflytande på konstutvecklingen såväl i Mexico som i Europa och USA under åren fram till 1950 – 60. Bl.a. lärde Pablo Picasso betydligt mera av Rivera under deras samarbetsår i Paris än omvänt! Utan Diego Rivera, Frida Kahlo, David Alfaro Siqueiros, Orosco, Rufino Tamayo m.fl. hade såväl europeisk som nordamerikansk bildkonst inte haft den idémässigt gynsamma tillväxt och stimulans som sedan ägde rum. Värt att tänka på! Kanske borde vi ta hit ett gäng av de främsta mexikanska bildkonstnärerna till Sverige och Skandinavien – kanske till Moderna Museet?
*
Tilläggas bör att Gregorio Luke är en fullständig fabulös föreläsare och 'estradör' med ett vetande och kompetens inom mexikansk och latinamerikansk konst och litteratur, som gjort honom till världens främste såväl expert som specialist i ämnet - www.gregorioluke.com Han var tidigare chef för 'Latino Art Museum', Long Beach - California och är numera helt och hållet föreläsare och kursgivare i sina ämnen över hela världen! Kolla bara in på 'Google'! Den bästa - alla kategorier - jag nånsin haft förmånen att såväl lyssna till, som följa och sedemera lära känna som vän. En fokuserat intresserad lyssnare - som här:
*
Förutom tidigare elever och assistenter till Diego Rivera och Frida Kahlo – som ännu voro i god vigör trots hög ålder – Mtros Arturo Garcia Bustos (85) och Arturo Estrada Hernandez (83) samt Mtra Rina Lazo (tidigare assistent till Diego Rivera) m.fl. Bl.a. Professor o Mtro Rolando Arjona Amabílis (88) som jag också hade förmånen att något lära känna vid frågestunder efter förläsningarna. Här – samlade inför galamiddagen – Gregorio Luke i vit kavaj, röd slips och Maestra Rina Lazo – elegant, klassiskt mexikansk klänning.
Närmast kameran: Maestro Arturo Estrada Hernandez…
Jaa, så här efteråt känns allt som att ha varit med om något totalt överväldigande och mycket betydelsefullt för resten av livet. Fått upp ögonen för andra möjligheter och andra lösningar i konsten samt en enorm mängd fullständigt sanslösa intryck av bildkonst jag inte tidigare sett så här nära och omedelbart. Jaa, jag har svårt att finna ord som täcker. Men stannar där med denna långa intro och går över till ett urval av bildkonst som är mitt helt subjektivt egna. Av såväl attraktion som artighet börjar jag så med Maestro Rolando Arjona Amábilis med ett delsnitt ur en av hans muralmålningar – ”Horizonte de justicia…”
”Horizonte de justicia…” – óleo sobre tela y lino
åtföljd av ytterligare intressanta mexikaner – som här Gabriella Epstein, Mexico City
”Continuo” – diptyk – blandteknik.
Maximiliano Pérez Aquino, Oaxaca, México.
Här en olja på masonit med hans typiska och lekfullt blandade övergångar mellan dröm och verklighet - mot en typisk mexikansk bakrund.
“La Fiesta”
Här fanns en del andra av attraktion o intresse bl.a. Leticia Cabrera – ung, framgångsrik grafisk designer och målare med viss kubistisk dragning …
”Naranja Dolce” – blandteknik på duk - 170x120 cm
samt
Rafael Aguirre, Laguna, México.
Med kontemplativ och anings surrealistisk stuk i sina bilder. Dessutom mycket trivsam, och sympatisk samt min lokale guidevän under evenemanget – såväl betr. språk som val av maträtter o.likn.
Utan titel – blandteknik.
Paulina Martina Ascencio, Mexico
Utan titel – blandteknik
Härefter övergång till några andra mycket sevärda konstnärer:
Alltså först ut nu Bengt G. Eriksson, Ulricehamn – Sverige.
Med den mycket härliga ”Grönt lanskap…” med ett 7-helvetes dragsug i sig!Jaa, blicken sugs in i bilden. Fick närmast en association till Toscana eller Provence nånstans. Märklig och d-igt bra.
”Green Landscape” – akryl på duk.
Här en suggestiv målning av Margarita Tejeda, Cuba: ”Ensueño” – olja på duk
Giovanni Ashavadur, Cozumel, Mexico – som väl ansluter till den mexikanska berättartraditionen med ornamentik och fabel sammanvävda… ser visst släktskap med vår gamle vän Ardy Strüwer – kanske…
”Canto Caribeño” – akryl på duk
Och här en mycket välkänd och väletablerad målare och mycket sympatisk herre från Medellin i Colombia – Francisco Gutiérrez...med denna för mig mycket eleganta och suggestiva målning.
”Sin titulo” – olja på duk
Carina Damais, Holland – arbetar i alla tänkbara material och tekniker och just för närvarande med digitala tekniker på plexiglas… så där lagom surrealistiskt och fascinerande…
Och här en virvlande dervisj av kvinnliga konstnären Figen Begen från Turkiet – numera bosatt i Paris, där hon undervisar vid École des Beaux Arts…
Påfallande många skulptörer var här med sina i de flesta fall ganska ’main stream’-betonade verk. Dock fastnade jag för Emmelie Cummings-Enneking, Holland och denna oerhört harmoniska och samtidigt spännande skulptur i brons – denna i skalmodell ca 2 meter hög – men originalet är 9 meter och uppförs i dagarna i Toscana utanför Florens – på en höjd, väl synlig från staden…
”Equanimity”
Den enda amerikanska konstnären här var Margaret LaBounty från New York och med ett enda verk – denna suggestiva målning – manande fram associationer till bl.a. Aku Aku på Påskön och historiens glömda sägner…”Ancient Rhytms” – akryl på duk:
Holländarna var ovanligt rikligt representerade här – kan hänga samman med den starka historiska traditionen för bildkonst – som känt är. Här nu en ’yngling’ med näsa och smak för det publika och sensuella – Martin J.A. Nijman, Holland dock bosatt i Normandie.
”She´s my Sweet Flower..” – olja på duk
Det kunde inte undgås att jag i första hand blev helt betagen i många av de latinamerikanska konstnärerna – det är i Latinamerika det händer nå´t väsentligt inom bildkonsten – som jag ser det hela – ja, inte i Europa i varje fall, kanske i USA? Så därför denna härliga och helt annorlunda mexikan – Conrado Dominguez Rodriguez - som liksom näste man inte känner sig bunden av rektangulära ytor men håller sig inom mexikansk bildtradition…
”Equinoccio” – blandteknik
Och här då Enrique Trava Diaz – som jag hann att bli rejält bekant med – 52-årig ’yngling’ med vakna och pigga ögon och en sjusärdeles energi och aptit på det mesta i livet och konsten – driver också eget galleri i Merida, Yucatán, ca 4 tim. i bil från Cancún. En av frontpersonerna inom mexikansk bildkonst och givetvis väletablerad i hela Nord&Sydamerika.
”Opuestos Complementarios” – akryl på trälaminat – stor – 2x2 meter.
En annan mycket sympatisk målare och arkitekt (!) är denne unge man ca 30 år – mitt i en nationell raketkarriär – David Edouardo Hernandez Barriada med denna härliga studie i färg, skuggor o ljus…
”Pink” – blandteknik på duk.
Så har jag spart denna polska konstnär till sist i denna rapsodiska bildkavalkad – som dessvärre inte själv kunde vara där – och visar därför 2 målningar av honom – ansikten så väl fångade i uttrycket som jag inte trodde var möjligt – med en närvaro utan all like – väl i klass med Eva Rödsets ”Indiankvinna” för några år sen. Han heter Artur Zurawik, född -74… Var så goda:
”Bowie” – olja på duk
(fingerat pga den genomgående bristen på all verks titlar och mått!)
Och sedan denna mästerliga, levande situationskildring av en människa i kris – strax i det ögonblick insikten träffar honom – med handens vaga, osäkra rörelse framför munnen och ansiktet som förstärkande åtbörd - men just innan mimiken förvrids av förtvivlan, smärta - till ett ångestskri: ”Nää! Är det sant!? Nää!”
”Pavel” (?) – olja på duk.
Och så anses Edward Munchs ”Skriet” vara en stark målning – kanske det – men inte i närheten ens eller så mänskligt närvarande….som denna!
Sammanfattningsvis - från denna ändå rätt mycket latinamerikanskt präglade samling av den främsta nutida bildkonsten på världsscenen med alla dessa väldiga intryck och utryck – kan villigt erkännas att jag ännu är rejält omtumlad i min målarsjäl. Det mesta fungerade fint vad gäller utställningssalar och ytor med ljusförhållanden och logistik osv – men sittplatser och stolar saknades i stort sett helt i de väldiga salarna.
Organisatoriskt och ansatsmässigt upplevde majoriteten av konstnärerna att det mesta både kan och bör förbättras inför kommande ’event’ av detta slag. En del var rent uselt tänkt och genomfört – bl.a. var de gällande info-reglerna såväl gentemot publiken som för deltagande konstnärer ett under av tafflighet. Detta kom till uttryck så att vid varje konstnärs visningsyta fanns ingen annan info än konstnärens namn och land! Ingenting om ”titlar, mått, teknik”!! ’Titlar’ som ofta ingår som en integrerad del i ett verks ’identitet’! Vilket kom att vålla mycket stor oklarhet och många onödiga frågor. Utställningen var öppen dagligen mellan kl. 1130 och 2130 – det säger sig själv, att ingen konstnär orkade ’passa’ sina verk hela tiden. Detta var så långt ifrån en ’mässa’ som tänkas kan – infomässigt var detta tragiskt nog en mycket illa genomförd och fullständigt ’minimalistiskt’ samtidmönstring av världens i nuläget främsta konstnärer!
Det tro fan det, att många deltagare var såväl djupt besvikna som rejält förbannade. Väldigt få av oss gav uttryck för vår uppgivna undran och missnöje till ledningen för det hela – jag och några till gjorde det. Men inget av synpunkterna och önskemålen rättades till – det kallas arrogans och självtillräcklighet i min bok. Därför skriver jag om det här och nu – samt i en engelskspråkig översättning, som går ut i Europa och USA samt givetvis till mina mexikanska nya vänner.
Dock vill jag betona att plustecknen - trots sekretariatets och ledningens fadäser och organisatoriska tillkortakommanden – vida överväger i min totalupplevelse av det hela och jag summerar evenemanget sålunda: ”Den största totala upplevelse jag haft i konstsammanhang i hela mitt liv!” – snäppet starkare än Florensbiennalen 2005!
År 2010 är det dags för nästa ”World Art Vision” – kanske åker jag dit, om jag nu inte blir ’svartlistad’ för mina kritiska synpunkter. Men det vore en skral reaktion på sann och sund kritik – och det skulle inte båda gott för en fortsättning! Jo, jag reder mig….
Tack för att just Du tog Dig tid till dessa bilder, tankar och rader!
Dag O´Pegrén
Konstnär och skribent. M.A.
09 01 04