New Art O´Pegrén---Art Telier Pegrén ----Embryo ---El Tigre ---Water Moods ---Eru ---Lars Englund ---Poems

 

Kultur1 ----My Favourite Artists-- --O´Pegrén ----New Year´s Eve -- -Lars Foxe ---News----Contact

Lars Englund

1917 - 1959

Lars Englund är en av de poeter, som står mig närmast och starkast i livet -

också i det nya milleniet - tillsammans med Nils Ferlin, Harry Martinsson och

Tomas Tranströmer. Men sedan de sistnämnda är så väl kända och lästa, såväl

i Sverige som utomlands, vill jag särskilt få lyfta fram den lyrik, som bär Lars

Englunds alldeles egna prägel av finstämda, skarpt lyhörda och intensiva allt-i-nuet-

upplevelser. Detta på ett sätt, som helt saknar motstycke i den svenskspråkiga

litteraturen - både förr och senare, förstår jag. Lars har givit och ger mitt eget liv

som människa och konstnär helt nya och överraskande dimensioner att färdas i

med sitt rika "mitt-i-nuet-måleri" - etsat i ögonblicket med de associationer,

som föds i läsningen och i det rent grafiskt visuella uttrycket i hans dikter.

Svensk lyrikkonst och litteratur miste här en av sina främsta någonsin,

då han så tragiskt omkom i en trafikolycka, mitt i sommaren 1959.

Dock lever hans minne och diktning ljust vidare för mig och för så många andra.

Det finns ett ytterligare personligt och starkt skäl för mig till att visa fram Lars

diktning på en egen websida. I mitten på 40-talet - i krigsårens slut - då jag var en

liten kille på 4-5 år, brukade Lars och hans pappa - målaren - Fritiof Englund gästa

oss i Klockaregården under några sommarveckor. För avkopplande samtal om måleri

och musik, antar jag - med rekreation och "batteriladdning" helt enkelt. Jag minns inte

så gott, men bl.a. arbetade fader Fritiof med ett oljemåleri av kyrkan,klockstapeln

och den vackra, stilla kyrkogården i Västra Ny - som motiv. Så hände det då och då

att Lars, som var en ljust sinnad ung man, läste för oss barn något spännande eller

intressant. Jag minns hur han ofta log och skrattade hjärtligt gott åt våra lekar.

Det är nog hans goda, smittsamma skratt jag minns allra tydligast.

Han hade ett gott handlag med barn. Han lyssnade på oss.

Föga anade jag väl den gången vart livet skulle bära hän för egen del

och för andras. Då var allt en lek mest. Men jag vet också att - tidigt - lockelsen

i musik och i att skapa blev en allt starkare drivkraft hos mig. Så bl.a. även därför

känns det extra angeläget att Lars Englunds spröda, klockrena och sensibla diktning får

en ny och vidare skara av läsare och lyssnare runtom i livet. För som Bo Nerelius skrev

en gång i ett helt annat men besläktat sammanhang - om Stan Getz : "Så stor är skön-

heten bara när den bränner bak slutna ögonlock....".

Vi låter Lars ta över här :

 

Att lätt blåsa fram orden bara

som för att få ljuslågan att buga

eller vattenkrusets kalla vatten att

krusas -

Att vissla mjukt med läpparna flöjt-

likt

någon mycket blek melodi

och plötsligt

minnas någons mun, där tungspetsens

låga

kittlade snabbt. Och kvällen var

blank som ikväll.

(Ur: -- Hand -- Fågel 1946)

 

 

 

 

Min dikt.

 

En fjäril mellan stenarna

frusen.

Du tar den i din hand. Här i handen

och andas på den sakta -

Och den lever med sina snöiga vingar

fladdrande

mörk mot ljuset !

 

 

 

 

Säg du till livet -

 

Lägg bort titlarna med tillvaron. Säg du !

Varför leva som en främling här i detta hem

bland mjukt vanliga ting -

lönnarna i parken,

rummets vita skymning, och vatten att svalka

pannan.

Varför orda stort om Liv och Död ?

Säg du .

 

 

 

 

Våren av Grieg.

 

Du går och söker efter våren

och vandrar och vandrar -

Men popplarna har stannat och står

i den alltför vita skymningen

andlöst

lyssnande

till en fjärran och skälvande fiol -

 

 

 

 

Ultrarapid.

 

Sakta

kyss munnarna du möter -

drag djupa bloss -

dröj kvar i den svala skuggan

av en död vän -

Varför låter du bilderna-rusa-förbi ?

Filmen varar länge

om du lever

ultrarapid.

 

 

 

 

Befrielse.

 

Lämna dina kläder på stranden -

Gå bort

och drunkna i fågelsången !

Här finns inga fåglar, säger du,

bara grå november.

Känn själva tystnaden - -

gå bort och drunkna i dess fågelsång .

 

 

 

 

Stradivarius.

 

Vad vore livet utan ådror:

förtvinat , tonlöst -

Ett instrument utan strängar, en tom fiol.

Men hör ! det spelar i kväll

älskade

blodet spelar !

 

 

 

 

Thalatta !

 

Till sist

stod vi på den nakna stranden

vända mot morgonens bräddade ljus -

Vidden, havsluften

krympte oss. Men över den vita sanden

blåste våra skuggor ut till två

slanka

popplar.

 

 

 

 

 

God morgon , kväll -

 

God morgon, kväll

välkommen med din klarhet !

kring oss två.

Äntligen sa jag då ordena att

att - förlåt.

Och lösta ur stumheten

talar vi om syrsorna och den starka daggen -

 

 

 

 

 

Fin kväll.

 

Kastanjerna blomma stort

längs hela planket.

Det är en fin kväll med koltrast.

Där bakom det klumpiga planket

bor det svultna och smutsiga människor.

 

Det är en fin kväll

med svultna och smutsiga människor.

 

 

 

 

Evangelium.

 

Ge mig evangelium, ja bara ett

maskrosfjun av kärlekens gula vansinne

att jag går

lycklig bakgårdsvandring,

men bland dessa anständiga människor

utskrattad -

skrattande, befriad !

 

 

 

 

Skåden liljorna !

 

Snart bryter kriget ut -

Ser du

hur i fönstret en vit hyacint

också har brutit ut.

Och blommar

som bara blommorna kan.

(Februari 1939.)

 

 

 

 

Påskmorgon.

 

O påsk, du kommer till mig som en flicka.

Är det solen

eller din vita blus, som brinner ?

Du sitter tyst vid bordet

du går sakta fram till det frusna fönstret

du ler

förtvivlat ljust.

 

Dessa 12 dikter är ett urval och hämtade ur debutsamlingen Säg du,

utgiven 1941 på förlaget Wahlström&Widstrand.

 

 

 

Kontrapunkt

 

Bomberna falla. Och nu igen ! Varje minut stupar en

människa - eller många.

Djuriskt sirenerna skria.

Här faller

daggen bara. Och längst ut där gräsbranten

stupar i klarhet

svindlar en skriande mås -

 

 

 

Drömmen om friheten

 

Det är försommar i den drömmen,

vit som hade det nyss snöat -

Kanske karga äppelträden -

utan glider upp: morgonstiltjens tysta andetag

knappt förnimbart

fladdrande kring min tinning.

Och allt jag törstar till är klart vatten.

 

 

 

 

- Att regnet verkligen kommit !

Sprött som en vind

talar det med lindarna, deras blekgula

facklor kring den gamla kastanjens kungsljus.

Här min trötta hand - en daggkåpa,

och dropparna rinna samman

längs livets och dödens linjer i denna hand.

 

 

 

 

Sakta som en låga

slocknar regnet -

sveper fram och tillbaka - och bort

över åsarnas tunga, blånande dyningar fjärran.

Och i sugvirveln efter regnet

stiger

plötsligt vågen av häggdoft

och sköljer svalkande över mig -

 

 

 

 

Kanske lättar snart

dimman över sjön -

kanske är dagen redan vigd åt förtorkan ?

Av vind och regn och ljus är den mantel vävd,

i vilken du skall möta döden.

Lindarna susar och koltrasten.

Och jag drömmer

att jag inte ens är rädd för att vakna - -

 

 

 

 

Vinrött och rymd

 

Hela kvällen har varit: akvarell.

Låtit sina färger drypa

över detta slättlandskap;

en orgie i vinrött och blod.

Men nu har natten famnat allt

i jordskugga -

 

Två poppelpenslar

kvarglömda i målarkoppen av glas.

 

 

 

 

Nordisk kväll

 

Det kommer en kväll

då du förstår

att tallkronorna som lyser

rör sig fritt och mjukt i bara luft -

Och där långt borta i väster, över åsarna

är det luften som blånar -

 

Det kommer en kväll

då kvällen blir till ett enda, befriande andetag -

 

 

 

 

Blå morgon

 

Lätt som för andetag

rörs gardinen

glesa maskorna skugga sin spindelväv

över gula tapetrosor, långsamt lysande - -

Vinden andas.

Nätet buktar undan men fångar de skygga

som löjstim kastande fågelropen !

 

 

 

 

Uppvaknande

 

I halvslummerns suddiga, havsgröna ro

med björkarnas tveksamma sidenfras

famlande i sjögrässkimmer

över trötta ögonlock - -

Det plötsliga ljuset där jag yrvaken

tumlade mot fönstret

slog sönder mina pupiller som glas !

 

 

 

 

Ungskog

 

Ungskogen smakar syrligt

denna morgon.

Grenarna klibbar mot japansk himmel -

då kommer sakta blåsten

och svallar

ett hav av gula trän. Men bryts

mot gaveln i en bränning av blommande rönn.

 

 

 

 

Mytisk morgon

 

Asparna huttra, sanden är hård

av dagg.

Innan vind och sol

fått sanden att ryka, innan barnen

bråkat med klara röster längs badvägen, nu

hittar man gudinnans spår : rådjursklövar.

 

 

 

 

Du lyfter brant -

 

Svalorna störtar sig gällt

förbi -

Vilken skönhet är snabbare, flyktigare

- aspar, dagg, motljus !

Denna tömorgon i juni brinnande

av svalka, kylande av eld -

soldag

ännu darrande på vingen.

 

 

 

 

Kylig morgon mot sjön

 

De gamla stod mossiga, grova. Men de unga björkarna

vadade

barbent

mot isgröna vattenkanten. Skakade hår

- blondare mot blondare rymd -

lyfte armarna, skrattade gällt som badande flickor !

 

 

 

 

Madonna

 

Var ungbjörk står luftigt blommande

av blad,

och nyfernissat skir och är en jungfru.

Så kysk som Gud vill

- så ljus som jag vill.

Och fattig och svensk och konungslig !

 

 

 

 

Akvarell mot vitt

 

Tonar med penseln ut över boksidan,

segelvit

- i sugande blått ett havsgatt ; flammar.

Nakna hasselkvistar etsar sig från vänster,

skuggan av en mås

sveper hastigt in och fladdrar bort.

Längst ute, svindlande av klarhet

bara luft -

bara luft -

 

 

 

 

Koltrastens flöjt

 

Koltrasten flöjtade klart - sin vita låga

Och någonstans nere vid en grov björkstam

satt någon

Tänkte: detta är evigheten

Men natten kom såsom en konungslig blå vind

blåsande ut

koltrastens flöjt -

 

 

 

Jag kryper mig in -

 

Jag kryper mig in

i allting.

- Skymningens vävnad av vattenblått,

fågelrop

och kastanjernas stänglar -

Men din svalt brinnande vita klarhet, slån

kan jag inte fatta.

 

 

 

 

Ångestfull öronsnäcka

 

Glesa stinga stjärnorna rymden

bleka i kylande grönt

Lyssna spänt ! Någon är ung, någon hör ropet ,

ännu är jorden icke så död att ingen söker mot havet.

Stranden naken ,

spänd som en båge ut i vattnet och skymningen -

När , när skall tonen brista ?

 

 

 

 

Viadukten

 

Ett brovalv av längtan

i kvällens blå -

Du frågade hur jag kunde härda ut

här

bland dessa vingklippta öden , dessa vanliga

gråa gator och trappuppgångens matos

och aldrig en skymt av levande vatten.

Vad skulle jag svara , vem skulle förstå ?

här.

 

 

 

Marmorspillra

 

Det blir ingen dikt ikväll. Varför

snärja i ord denna

daggfriskhet

i gräset, i luften -

detta daggfriska

vars väsen är frihet.

 

 

Dessa 20 dikter är ett urval hämtade ur diktsamlingen Stark dagg som kom ut

på Gebers förlag 1943.

 

 

Jag ville komma ut så tidigt

att jag kunde överraska morgonen, överrumpla den

- liksom genom en annan dörr

och plötsligt vara där innan den anade det

Se den klä sig som en flicka

i vaknande hassellöv

och långsamt vindrört ljus och vatten -

Och märka mig och ropa till med gälla fågelröster !

 

 

 

 

Nu i tunna morgonglansen är fjärden snö

av ljus, och alledeles stilla

Bara långt ute i gattet

- vita att de knappt syns

mot det vita - rör sig en

flock måsar

ljudlöst fladdrande

kålfjärilslikt -

 

 

 

 

Havet har sina vita bäddar

helt, nära

Detta är alltså livet -

att i den branta sommarmorgonen

lösa ekan

låta sig driva

utåt - mot solvitans brand !

 

 

 

 

Brisen kommer svepande - . Silvret bortute vid synranden

varslar den

- Nynnar sin diskant

en slöjlik skala

dör bort och föds och förvandlas

Å denna violin, dess ton är som syrsornas

smärtsam vid bristningens gräns.

 

 

 

 

Gardinens segel

låter sig långsamt fyllas, viker först undan

stramas

och snipan kränger över och sorlet

växer och bräddar mina sinnen med sitt ljus

- tills sjukrummet är fjärden och vattenvidden

är genom mig

och bländar och bländar och bländar

 

 

 

 

I tveksamma dunkelsljusets stund då förtvivlan

och frid är som mun mot mun

då faller dagg

över pannor och gräs

- du ångestsvett

mjukt bebådade Morgon :

vind, svindelklarhet, vilda svalors kast !

 

 

 

 

Noensteds. Ved daggry. I sandgropen.

Sanden är ännu fast av dagg

men asplöven darra som våta fjärilar.

Å blåa skuggor över branta tallstigar - bort

dit livet kallar dem med nakna fågelröster

Morgon i juni -

sommarens vackraste.

I gryningen. Faller skotten.

 

 

 

 

När blir sommar för människan ?

Ögat ljus

hörseln fågelskri

och huden vattrat sval som havet -

 

Vem går längs stranden och går

och går : När får jag leva, Herre ?

 

 

 

 

- Lär dina händer att varsamma

som om vore livet glas. Sprödare än så är

dess kupa

klirrande tunt

- en skål med näckrosor !

(Och trasigt har det farliga kanter.)

Lär dina händer varsamma

lyft den

lyft den brant i solen !

 

 

 

 

Dagar, dagar, de dagarna. Glas, glas-

skålar

av juni och ljus

- Och hårda !

Förbränt allt det mjuka, sjuka

döda morgnar, snigelkvällar

härdat i eld

till bränt glas av svindel och frid .

 

 

 

 

I kväll har narcisserna brustit ut -

rabatten åt havet

- klara och bräckliga stjärnorna.

Tigande. Ogripbart och fast nära

fjärran -

som när i havsrymden nu brista

ut ensamma, vita. Stjärnor.

 

 

 

 

Tigande resa sig träden denna afton ;

jag orkar inte lyfta en hand .

 

Över mina tunga ögonlock välvas

smäckra, nytända bågar

 

Men högre än så

slår trastropen sina gotiska valv -

 

 

 

 

Tystnad.

Länge.

Tills den vita tonen förirrar

sig hit från den branta strängen

tvinnad genom ravinens stenar : bergsbäcken.

Lång ute vid hörselns gräns - - -

Trumhinnan heter det,

och dock, den ensamma fiolens sorl får den att darra.

 

 

 

 

O morgonklarhet ! Att det alltid får vara så ,

alltid strandstigens våta grus -

Tveksamt slår , lärkan ?

- - -

Detta är evighet

- lätt som de blåa vildvinsskuggorna på kalkväggen

är all verklighet som inte är du.

 

 

 

 

När dimgardinen äntligen slets undan

låg vidden -

Att ögat kan berusa

sig med klarhet !

- starkare än sädes

hårdare än glas

frysande ljust i gryningens ljus

- och dock släkt med ådrornas mörka -

 

 

 

 

 

Horisonterna öppna sig undan för undan

i ögat

som fallande vita kronblad - - -

Evigheter av morgnar . - Lika bräckliga kinesiska askar

utskurna till lövverk

så är morgon innanför morgon

och så åter den brantaste morgon , vindsvept -

De snöar dessa horisonter , dessa kronblad i min hand

Hur länge skall jag orka lyfta den mot ljuset ?

 

 

 

Dessa 16 dikter är hämtade ut samlingen Bränning av ljus utgiven på LT:s förlag 1954.

 

E F T E R S K R I F T

 

Kyligt friska försommaren, oanständigt ung, med åter-

hållen andedräkt - den från havet - har velat fånga i

flykten . Ljus besvärjelse , bränt glas , morgnar av morgon

bara ! Också försökt gestalta moderna människans gällt

trasiga lycka . Och med evighetsfönstret på glänt .

Denna fjärilslyrik är vald ut ur samlingarna Säg du ,

Stark dagg och Svala - ej längre i bokhandeln. Dikterna

denna gång sammanställda utan titlar , för slut-enhets skull.

Glad att här ha fått tvinna hårt den juniljusa tråden

kring den mörka...

---------------------------------------------------------------------L.E.

Vill du veta mera om Lars Englund ?

Gå till :

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Edited and updated 08 09 17